När vi höll stand-up i höstas insåg vi att det finns inte nog med standup-klubbar i Göteborg och Stockholm för att vi skulle kunna få träning varje vecka. Vi behövde ett nytt sätt att kunna träna när vi känner för det.
Det var då vi kom på idén med spårvagnsstandup.
Personlig utveckling för oss är att aldrig sitta och vänta på att något man vill ska hända utan att ta det i egna händer. I detta fallet var vår vilja att utveckla vår humor, improvisationsförmåga, bli bekvämare med att prata framför folk och få en artikel i tidningen. Spårvagnsstand-up hade i våra ögon möjlighet att uppfylla alla dessa så vi bestämde oss för göra det en vecka från och med 21 Maj.
Istället för att hoppas på någon tidning skulle skriva om oss och lämna det till slumpen började vi ringa runt till alla tidningar vi kunde hitta. Intresset var ljummet till en början. Vi har faktiskt ringt och mailat tidningar så mycket att vi fått sånna här svar:
Första tidningen som visade något intresse var Sydsvenskan. Intresset dog dock så fort de fick reda på att vi endast skulle göra detta i Göteborg (de riktar sig till Malmö och Lund). Självklart fortsatte vi tills vi fick napp och fick med oss en fotograf ut på Göteborgs spårvagnar. Detta blev resultatet:
Bonus var att Morgongänget ringde och väckte Charlie klockan åtta på morgonen för en snabb intervju 🙂 Lyssna på den här!
Nils:
När vi planerade in det här tänkte vi inte över hur läskigt det skulle vara men när jag vaknade upp i måndags så var det samma känsla som inför att hålla vanlig stand-up. Ett behov av att lägga mig i fosterställning med andra ord.
Carl:
Jag kom på idén med spårvagnsstandup en gång för några veckor sedan när jag var på väg hem en morgon med spårvagnen. Då var det några dagar innan vi skulle köra vår standupvecka i Stockholm i mars 2012. Jag insåg att istället för att ringa runt och försöka få en massa tider på standupklubbar för att träna på sin scenskräck där så kan man ju lika gärna bara ställa sig på en spårvagn där alla redan sitter riktade mot en. Vips så har man hur mycket scentid som helst! Så när tanken slog mig den morgonen så bestämde jag mig för att testa det. Så jag ställde mig längst fram på spårvagnen, precis som vi gör i filmen och drog ett av mina längre skämt som jag hade i min rutin. Det var ett sex-skämt och 2 gymnasietjejer började skratta, resten såg mest bittra ut. Jag insåg att träningen här för att nå Social Frihet var bättre eftersom detta var mer i vardagen än att stå på en scen.
Social Frihet och personlig utveckling är att gå efter det man vill ha. Är det killen eller tjejen där borta, eller en miljon kronor, eller att skriva en bok, eller att få en artikel i tidningen spelar ingen roll. Gör vad som krävs och lämna inget till slumpen!
