Blog

Alla som börjar sin personliga utveckling har olika mål men vi har alla också olika förutsättningar. Vi kanske tittar oss i spegeln inför något vi vill göra och känner att vi inte är smarta nog, snygga nog, har nog med pengar eller vad det nu än kan vara. Här har vi en grym kille som får oss alla att tänka till och sätta våra egna “begränsningar” i perspektiv! 

Han bevisar verkligen att de enda hinder man har är de man själv sätter upp!

Låt mig presentera Jonas:

Jag har övervunnit min rädsla att våga vara annorlunda. I tonåren vill vi alla, ja många av oss iallafall, vara precis som alla andra. Jag hade fått en diagnos och en tuff dom att aldrig kunna bli bättre. 

År 2016 ska jag finna friheten. Då ska jag bli förste svensk i rullstol som bestigs Kilimanjaro!

När jag var 13 år blev jag tillsagd att jag skulle hamna i rullstol inom ett par år. Två år blev sju. Tack vare en god grundfysik och en enorm envishet höll jag mig gående längre än vad som egentligen var det bästa för mig.

Under mina tonår levde jag med rädslan att någon skulle upptäcka att jag var annorlunda, trots att det var uppenbart. Jag hade dålig balans och motorik, ett väldigt avvikande rörelsemönster. Det tog mig själv flera år att övervinna den rädslan. Genom att erkänna för mig själv att jag faktiskt har en rörelsenedsättning fann jag friheten i att vara människa. Jag kan göra precis vad jag vill, jag har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som alla.

Rädslan sätter gränser. Övervinn din rädsla och finn friheten!

Som liten kille var jag väldigt idrottsintresserad. En helt galen tävlingsmänniska. Jag ville alltid vara bäst. Jag testade många olika sporter, men fotboll var favoriten. Dock upptäckte jag att jag började bli allt sämre. Jag tränade och tränade men ändå sprang jag långsammare, sköt inte lika hårt och fick allt sämre bollkontroll. Det var något som inte stämde.

Ett par år senare fick jag svaret. En neurologisk sjukdom som heter Friedreich’s Ataxi (klicka på namnet för att läsa mer om diagnosen på Socialstyrelsens hemsida). Ridå.

Jag skulle aldrig kunna bli fotbollsproffs som jag alltid drömt om. Jag skulle aldrig bli bäst på sport som låg mig så varmt om hjärtat. 

Jag tänkte att ”om jag inte kan bli bäst på fotboll, så får jag bli bäst på något annat”. Jag engagerade mig intressepolitiskt för att påverka och strida för funktionsnedsattas rättigheter till delaktighet i samhället. Jag startade sedan Solunova Access AB, vars affärsidé är att hjälpa företag, kommuner och andra organisationer att skapa förutsättningar för funktionsnedsatta att vara fullt delaktiga i verksamheten.

Förra våren kom jag dock på att jag i alla dessa år kämpat för att förbättra samhället. Men jag hade glömt bort det viktigaste av allt. Jag hade glömt bort mig själv. I över femton år hade jag fått höra att jag aldrig kan bli bättre. Alla läkare jag träffat har matat mig med samma mantra, och jag hade på något sätt accepterat det som ett faktum.

Jag började träna, hårt och målmedvetet. Ganska omgående märkte jag tydliga förbättringar i min kropp. Jag återtog kontrollen över min kropp. Eftersom kroppen svarade så bra på träningen, beslutade jag mig för att ge mig ut på ett galet äventyr. Målet är Kilimanjaro 2016. 

På www.operationfrihet.se skriver jag en blogg om min resa mot Kilimanjaro, mot min frihet. Kilimanjaros högsta topp heter Uhuru Peak. ‘Uhuru’ är swahili och betyder just ‘frihet’. Jag skriver om min träning och min planering för att nå målet, men varvar också med fakta om Kilimanjaro och VARFÖR jag gör detta. Varför jagar jag frihet, och varför finns den på Kilimanjaro?